Bare om min elskede venter

I dag på, Valentinsdagen eller «Alle hjerters dag», skal man rope ut sin kjærlighet. Fra tidenes morgen har de amorøse gjerne gjort det med en sang eller et dikt. Jeg kjenner mange vakre kjærlighetsdikt, men de fineste passer ikke for det er de vemodige som handler om hvordan kjærligheten er gått tapt. Derfor må jeg ty til en sang når jeg skal bekjenne min heftige kjærlighet til kjæresten min: Ida. Den jeg har sunget for henne de gangene jeg virkelig har turt å kaste meg utpå, er opprinnelig en Bob Dylan låt. Selv om Dylan kan fremføre sangen rufsete og flott på sitt vis , så er den mye mer romantisk i den formen jeg ble kjent med den på 70-tallet. Det var mine progressive helter i teater- og rockebandet Nationalteatern som gjorde «Bare om min elskede venter» til min kjærlighetssang.

En ting er å synge mange sammen i festlig lag eller å sitere noen elegante verselinjer for å imponere, noe helt annet er det å synge for sin elskede. Det krever et visst mot. Noen få ganger jeg har likevel overvunnet sjenansen og sunget denne sangen i min elskedes øre – romantisk og forsøksvis sensuelt. Et par ganger har jeg også sunget den solo i selskaper så folk skal skjønne hvordan jeg føler for henne. Nå når en hel araberverdenen er i ferd med å revolusjoneres ved hjelp av sosiale medeier, må også jeg ty til denne kanalen for å «synge ut» min kjærlighet til Ida.

Trykker du på videoen fra Youtube under, og så en gang til for å komme inn på Youtube (pga begrensete visningsrettigheter), får du høre originalinnspillingen med Nationalteatern. Selvsagt burde jeg sunget selv også her på bloggen, men der går foreløpig grensen. Og heldigvis for dere blir det da i stedet blir det rått og romantisk  å høre på. Teksten finner du under:

Bare om min elskede venter

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om i morgon inte kändes så oändlig
Då  är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silver sånger
Det finns skönhet gryningsolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet sötrre än allting som jag vet
Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår